ENBLOGGFAN

Yoloswag forever

Virkpinnar och smuggelvodka

Kategori: Allmänt

På senare dar (jo, man säger så när man är gammal) har jag gjort en fasansfull upptäckt. När man ska fylla i sitt födelsedatum på en internetsida, och årtalen redan finns i en slags "bläddermeny", så är året 1992 så fasligt långt ner. Det är så väldigt, väldigt långt till år -92. Det tar ju nästan flera minuters bläddrande! Förut fanns årtalen bara där, utan att man behövde ägna en tänka på skrollen.
Nej, det känns inte bra det här. Och att folk vräker ur sig saker som "tog nyss min första 00a", gör inte saken bättre. En unge tänker jag. En lillesyrra. Född på 2000-talet. Fan vad äckligt! Men så slår det en att de här "ungarna" är precis lika gamla som vi var när vi gick im högstadiet och var ascoola. Körde moppe utan varken hjälm eller körkort. Drack fulvodka och utgången Spy från Ronna. Gled omkring och var kär i snubbar som var lika gamla som dom man nu räknar som feta, äckliga pedofiler. Vadå fräsch? Hon är sju år yngre än dig fritzljävel!? Som att man brydde sig om det när
man var imbafjortis? Det var ju ascoolt om han var över 18. En och annan körkortsinnehavare behöver man ju i sitt liv! Kunde han handla på systemet också var det ju ett plus i kanten! Nej fyfan, HURVAS! Det här håller ju inte. Var är mina virkpinnar?

Världens bästa sak

Kategori: Allmänt

Att se äckelsnarar som fulåker på andras busskort bli haffade av aina gör mitt liv värt att leva. Halleluja!

Likbutik och spännande frösorter

Kategori: Allmänt

Igår, eller kanske varje dag av den här resan egentligen, har jag funderat lite, och känt att jag eventuellt har varit aningens gnällig. Så illa har jag det ju trots allt inte. Jag är ju faktiskt på semester mitt i äckelhösten och det är ju faktiskt såpass trevligt väder att man kan ligga i bikini fram till åtminsone tre på dagen. Man kan ju faktiskt tänka på barnen i afrika och alla stackarna som äter frystorkat världen över, och skratta sig lycklig över sina saltade tomater och sitt ris här. Vi får ju faktiskt pulverkaffe om morgnarna, istället för inget kaffe alls.
Den tankeställaren försvann med ljusets hastighet, när jag imorse tittade ut genom fönstret och upptäckte att hela världen var täckt av äckliga moln. Vi bestämde oss snabbt för bara glömma bort att vi över huvud taget var på solsemester, och istället ta en liten Dolmush (minibuss) in till den stora och välciviliserade staden Girne. En av de första sakerna reseledaren varnades oss för på väg till hotellet första dagen, var att akta sig i trafiken, då det är vänstertrafik här. Vi nonshade förstås hennes råd lite halvt undermedvetet och höll självfallet på att bli överkörde av - bland annat - en lastbil väl inne i staden.
Vi åt på ett steakhouse som bodde granne med ett butik som hade samma .. ovälkomnande?.. lukt som en oklar köttbutik i Rinkeby. Men jag klagar inte på maten, det var förmodligen det bästa vi har och kommer att äta den här resan. Lyllos oss som åtminstone fick uppleva något sånt!
Vi tröstshoppade ett par behövliga läkemedel till hemförrådet, samt ett par liter alkohol i tjusiga flaskor. Sen hittade vi en billig affär där min gyllene kärlek till växtriket blomstrade. Vi gick därifrån med runt tio olika frösorter som jag har i åtanke att så hemma i lägenheten. Inget olagligt förstås, men en och annan chilifrukt på sisådär 350.000 starkhets..grader? Oklart vad den där skalan heter. Men starka ska dom bli i alla fall! Och så ett par jordgubbspantor på det. Vi fick dessutom tag på alkogel som vi letat efter hela dagen, i säkert sjuhundra olika affärer. Problemet var att den lilla förslutningspluppen i korken på flaskan, oturligt nog hade gått av och fastnat i hålet på korken. Så stor användning fick vi utav den. Don't blame us när vi får rabies och aids av alla hundar och katter vi har gosat med. Vi försökte ju förhindra det liksom.
 
Under dagen började det dessutom spöregna, vilket visade på att reseledaren och den lokala väderprognosen för dagen var stora, feta lögnare. De hade nämligen gett oss hoppet om att solen skulle titta fram vid tvåtiden. Sen kom åskan, och man fick tillfälle att klura på huruvida det var godzilla eller kingkong som var veckans hedersgäst på ön.
 
Nu är vi tillbaka på rummet sen ett tag tillbaka. Efter mellanmål bestående av granatäpple i lite för stor dos, prövade jag lyckan i duschen. Dessvärre fanns det inget varmvatten idag heller. Men lite ljummet vatten har väl ingen dött av? Det är ju mer behagligt än poolen och havet trots allt!
Vilket alldeles fantastiskt långt inlägg det blev. Lätt hänt när man skriver på dator för en gång skull.
På återseende mina vänner!