ENBLOGGFAN

Yoloswag forever

Trasiga kroppar och skeva jobb

Kategori: Allmänt

Jag bloggar alltid när jag åker tåg. Det är typ den enda ensamtiden jag har, så det blir musiktid och bloggtid helt enkelt. Det är ju inte så trevligt att sitta med hörlurar när man hänger med folk liksom! Nu är jag hur som helst på väg till Livgardet. Yes, ni hörde rätt. Tåget åt fel håll. Världens ände! Ska till läkaren och titta till mitt finger, som uppenbarligen inte beter sig som det ska. För er som har missat det, så var vi ute på en fältritt för cirkus en vecka sedan. Då kände jag att det var ett bra jävla tag sedan jag skämde ut mig för en större grupp människor sist, så jag passade på att smaka lite gräs när tillfället ändå gavs. Oturligt nog innefattade det fem timmar på akuten och ett avbrutet fältdygn. Och nu bråkar ett finger fortfarande helt enkelt. Det tyckte syster Berit att vi skulle djupdyka lite i!

Jag kom just på att imorgon, första oktober, har jag varit anställt här på livskvadron i ett år. Så många gånger jag har tänkt "imorgon säger jag upp mig". Som jag har blickat upp mot de stora kontorsfönstrena och önskat att människan med nagellack där uppe var jag. Så många timmar av dödsångestfrossa som jag har krigat igenom vid diverse slott. Men så sitter jag här, fem turer från hästryggen, genom luften, rakt ner i backen med min arma kropp, tre akutenvistelser, ett par besök hos sjukgymnasten, miljardtals blåmärken och muskelknutar senare, är jag på'väg till stället där just den här resan började. På grund av ett böjt finger, såklart. Haha, jag är så jävla dålig!


Och mina tankar går idag till min beeestie Angelica, som jag är så stolt över och imponerad av! Hoppas att du mår bra och att det plingar till på whatsapp snart, så att man får en uppdatering. Puss på dig!

Äventyrsresa och blodiga förhållanden

Kategori: Allmänt

God dag. I detta nu sitter jag på ett tåg som förhoppningsvis ska ta mig till Örebro. Man vet ju aldrig med de här nedrans lokomotiven. I Örebro ska jag träffa den fantastiska och alldeles förträffligt extraordinära Elv. Kinesen i mitt liv! Vad skönt det är att vara ledig mer än en dag känner jag, så att man kan åka iväg på små spännande miniäventyr! Lyllos alla som har lediga helger varje vecka! Det vill jag också ha när jag blir stor.

Igår agerade jag funktionär på jobbet. Medan andra krigare räddade dockor ur mörka hus, roade sig på skjutbanor, plaskade runt i en sjö och annat spännande, blandade jag 40 liter fakeblod och fyllde efterhand en armlös docka med det. Under mina timmar ute i regnet bekantade jag mig med en ny vän - Gunnar. Jag fick se honom räddas av små grupper gång på gång. Vilken kämpe som klarade sig varje gång! Nu är vi dödskära och helt omöjliga att sära på. Idag är mina händer fortfarande röda efter att ha rotat omkring i hans sår. Folk tror säkert att jag lider av någon slags livshotande sjukdom. Eller att jag arbetar som slaktare och inte tycker om att tvätta händerna efter jobbet.

Nu ska jag sova en stund. De tio timmarna jag fick i natt känns lite knapert. Kan ju stanna i växten och annat obehagligt om man inte sover! Hejdå.

















Överlevnad i spökhus 101

Kategori: Allmänt

Efter sisådär 20 timmar i Dalarna är jag nu snart tillbaka i den stora staden. Precis som vanligt vill man inte åka tillbaka, utan helst stanna kvar ett tag. Gärna i tusentals år. Det var förresten en synnerligen dålig idé att se The conjuring dagen innan man ska sova ensam i ett rum, i ett hus från en svunnen tid då varken bilar, filmkameror, dinosaurier eller människor fanns. Det kryllade ju av spöken och andar och häxor och andra hemskheter! Det hela slutade med att rummet jag skulle sova i, förblev mörkt och tomt. Jag sov istället i säkert förvar hos tre brorsor. När jag vaknade på natten och skulle gå på toa, låg jag först och försökte intala mig själv att jag inte alls var kissnödig. Det fungerar inte särskilt bra. Det var bara att ta sig samman och kliva upp. Dessvärre tyckte Mugg att dörren skulle stå öppen under natten, så att man såg rakt ut i den mörka träkorridoren, med både böcker, barnteckningar, gamla hattar och som pricken över i:t - dörren in till vinden. Halleluuuuuja! Den var det bara att dansa ut i. Och sen ta sig ned för världens knarrigaste trätrappa, som dessutom är svängd, så att man inte ser runt hörnet. Jag var såklart 100 % säker på att både Mama, IT, häxan från conjuring, jigsaw och alla andra homeboys skulle ta mig. Det gjorde dom som tur var inte. När jag skulle gå ut från toaletten stog jag där inne och tvekade att låsa upp dörren ett tag, eftersom att det förmodligen befann sig ett okänd antal asiatflickor i vita klänningar utanför. Men inte det heller. Dom kanske är på tjänsteresa allihop. Skönt det! Jag överlevde hur som helst hela dygnet, och nu är jag på g till tälje för möte med diverse kreativa musikalmänniskor. Bra det!