ENBLOGGFAN

Yoloswag forever

Dagen jag nästan dog och ett känslosamt tackbrev

Kategori:

Hej på er! 

Vaknade snortidigt imorse av att jag hade sånadär jobbiga stress/feberdrömmar. Somnade om, gick upp och käkade frulle, gick och la mig igen och vaknade till slut av att en kattunge kom inraceande med en pumla i högsta hugg, förmodligen 100 % inställd på att det var NHL-final. Mirakulöst nog hann den inte gå sönder, och granen stod kvar, med undantag för julgransmattan, som på ett högst oklart vis hade transporterats bort från sin plats under granen, och låg i en hög bredvid. Illuminati? Spöken? Jesus might be among us! När jag väl hade gått upp och rättat till kaoset, slog huvudvärken från helvetets mörkaste och mest fasansfulla och vidrigt ondskefulla lilla hörn ner som en fet blixt, rakt i skallen på mig. Var så inställd på att jag skulle både däcka, spy och avlida på samma gång, att jag bara accepterade mitt öde och gick och la mig igen. Kallavettig, yrslig och jävlig låg jag där med naglarna nerkörda flera centimeter i hårbotten. Sa inte ens aj, accepterade bara allting under tystnad. Har ni inte testat det, så kan jag tipsa om att på riktigt kötta ner naglarna i huvudet när ni har huvudvärk. Har ni inga naglar får ni använda fantasin helt enkelt. Fingertopparna funkar säkert lika bra! Eller nålar, eller spikar eller något soft tortyrinstrument kanske? Hur som haver, när jag började se ljuset och låg och tänkte på hur sorglig 2014's julafton skulle bli för mina nära och kära slog det mig: Jag hade inte druckit kaffe på två dygn. Kunde detta på riktigt vara svaret på livets fråga? Skulle denna snilleblixt rädda mig från en säker död? Jag krigade mig upp och hällde i mig den största koppen någonsin, och se på mig nu. Livin' n shit! Vill tacka min familj, mina vänner och självklart god allmighty som skänker oss på jorden kaffebönorna. Vad vore jag utan er?

Tack och hej!

Kommentera inlägget här: