ENBLOGGFAN

Yoloswag forever

Årets viktigaste lista och världens starkaste homeboy

Kategori:

Tjo homies. Vet ni vad jag borde göra just nu? Det vet nämligen jag, men jag är osäker på om jag vill dela med mig av den typen av information, med tanke på att ni eventuellt kommer se ner på mig som människa då. Ioförsig kunde jag inte bry mig mindre om en sån sak, så jag tänker nog vid vidare eftertanke berätta ändå. 

Nummer ett, den viktigaste punkten på denna borde-lista, är att läsa en bok som handlar om barns fritid. Dessvärre har jag råkat lägga min energi på andra saker än just bokshopping de senaste dagarna, så det hela kan bli lite krångligt. Nummer två är att deklarera. Jävlar vad osugen jag är på det känner jag. Vidare förklaring känns överflödig. Punkt nummer tre, även denna oerhört viktig och livsavgörande: gå till affären och köpa sköljmedel, samt hämta min glossybox. Men seriöst. Det är typ sjutton minusgrader ute och jag kom precis hem från en bedrövligt stressfull dag bestående av sushi, fika och valpgos. Jag är ju fan inte ung längre, sluta kräv på mycket av mig! Dessutom sitter jag och har ett gosmoment med Tuss, så jag skulle vilja påstå att jag är upptagen tills han väljer att gå härifrån. Vilket han aldrig kommer göra. Det är Tuss vi snackar om liksom, han skulle nog helst av allt vilja följa med mig både till skolan och till Yaki Da imorgon, om han fick. Kan bli lite klurigt att få honom att undvika kaffebaren dock, och ett koffeinberoende är det minsta han behöver! Så han får stanna hemma.

Han mår förövrigt bättre nu, efter förra veckans kritiska läge. Hos veterinären fick han både dropp och en spruta mot illamående, och sen fick jag tvångsmata honom med A/D-foder genom spruta under helgen. Nu käkar han äntligen självmant, lite, lite åt gången, och har slutat att sitta med ansiktet mot en vägg och se döende ut. Framsteg! Så skönt att se att han bröjar piggna till igen, jag är liksom inte redo för ett heartbreak här och nu. Tycker nog bestämt att han kan leva föralltid och aldrig någonsin lämna mig. Det är väl inte för mycket begärt? 
Nåja, nu måste jag ladda min lur ser jag. Hörs vidare hörrni! 




Tomma löften och livet som idol

Kategori:

Tjena everybody. Egentligen borde jag uppdatera er om vår supersluga och alldeles fantastiskt luriga helg. Alltså verkligen! Jag, Angelica och Niklas har varit riktiga lurendrejare i flera veckor och lurade ner Elv till götet i lördags nämligen! Men det krävs nog lite mer tid och engagemang än vad som finns tillgängligt nu för att lyckas med en värdig uppdatering. Så det får vänta! Sådär brukar jag alltid tänka, och sen slutar det allra oftast med att ni står där ovetandes, i brist på både uppdateringar, blogginlägg och koll på livet, i all evighet. Sorreeeey. Livet kommer ju emellan ibland, som ni vet. Men jag ska försöka lägga ner lite mer tid och beskriva våra hjältedåd inom en snar framtid. Lovar!


När jag började det här inlägget stod jag hur som helst och väntade på bussen ut från landet till landet deluxe. Ni ska inte tro att det är en dans på rosor att ta sig ut till stallet nämligen! Minst en timme och oftast två byten, samt en promenix på sisådär 15-20 minuter krävs för att få känna sig hel åtminstone en gång i veckan. Enkel väg då, värt att tillägga. Men ni anar inte hur värt det är. Tusen procent värt, minst! 


Idag bockade jag av sista dagen på praktiken för den här perioden. Så nu är det skola i två veckor, sen ska jag tillbaka tre dagar i maj. Ytterst oklart det där. Jag och kidsen passade på att lira lite brännboll under eftermiddagen, och självklart drog jag både ett par frivarv och en och annan lyra, shit vilket proffs jag är! Inte konstigt att alla vill vara i samma lag som jag.. Förmodar att ni redan förstår vilken förebild och idol jag är! Det har nästan gått lite överstyr faktiskt. När barnen idag insåg att jag inte skulle komma till skolan på två veckor, hotade dom med att både låsa in mig och gömma nyckeln i jordens inre, samt att själva gå hem och aldrig komma till. Dramaqueens.. 

Nåja. Kan ju inte vara alla till lags. Men jag är rätt nöjd med min insats ändå. Vi hörs vidare homies, tjarååå!

En gammal kärleksgubbe och livets sorgligaste

Kategori:

Hallå världens befolkning. Och övriga förstås, ni är varmt välkomna till bloggfan ni med. Jag sitter för närvarande i en undersökningssal på Evedensia djursjukhus med Tuss, som av något besynnerlig anledning har fått för sig att sluta äta. Hur man nu kan välja en såndan riktning i livet.. Mat är ju det man lever för liksom. Såvida den inte innehåller lök och havsmonster och sånt.

Jag hoppas så innerligt att blodproven visar något snällt och fint, så att han får komma hem redan idag, men det återstår att se vad det kan vara för fel på honom. Eventuellt kommer han bli inlagd med dropp tills imorgon, men det vore så skönt om dom kunde kasta fram en mirakelkur som vi kan fixa med hemma.. Och sen får han gärna vara frisk som en nötkärna imorgon. Eller helst ikväll. Helst nu. Det skulle lösa så många av världens problem. 

Sist jag var hos veterinären med Svea, såg jag ett gammalt skruttigt par komma ut ur ett rum, gråtandes och med ett koppel i handen. Ett koppel utan tillhörande hund. Det krossade hela mig alltså, kan ha varit det sorgligaste jag någonsin sett. Jag kan fortfarande tänka på det och bli alldeles förstörd. Sen slog det mig att det lika gärna kan vara jag som går härifrån med en tom kattbur. Vad gör jag med livet då egentligen? Nej, usch. Ni får hjälpa mig och hålla alla era tummar och tår, och hoppas på att den här gamla kattgubben lyckas få sig ännu ett par år på sitt livskonto! 

Uppdaterar er säkert sen! Hadeeee!