ENBLOGGFAN

Yoloswag forever

Världens hemskaste tjänst och smör

Kategori:

Heeeej och välkomna! Jag har varit på slottet och bakat i ett par dygn, så jag har varit lite upptagen. Men nu, sisådär 3,5 kilo smör och 113 timmar i tjänst senare, är jag hemma igen. När jag kom hem igår hetsgosade jag med katterna ett slag, sen hetskäkade jag plocksallad från Coop och efter det hetssomnade i soffan snabbare än ljuset. Vaknade upp alldeles förskräckligt förvirrad imorse och stressade iväg för att passa Enzohunden. På vägen tillbaka hem råkade jag visst glömma att kliva av tåget och hamnade i Barkarby. Det var hemskt onödigt tycker jag. 

På tal om vakten förresten.. När man går högvakt finns det lite olika arbetsuppgifter att lösa. I vanliga fall står man ju utanför och vaktar, och precis som alla andra vakter var jag inställd på just bevakningstjänst. Sedan finns det ju ett par inre tjänster som ska lösas också. En av dom är kalfaktorn. Något jag under hela min långa karriär har drömt mardrömmar om och fruktat mest av allt. Främst för att jag inte vet hur man gör, men också för att jag är livrädd för att göra fel inför befälen, för att jag tycker att det är skämsigt att prata i radio, för att jag inte har någon aning om hur man bakar goda saker åt andra eftersom att jag hatar smör och klägg och kakor och allt hembakat som inte är på mitt sätt, för att jag aldrig skulle kunna hålla humöret uppe och vara trevlig och tillmötesgående i flera dygn och för att jag var dödssäker på att jag skulle tappa brickan, snubbla på något och förmodligen sätta eld på hela slottet om jag skulle försöka med något. Jag har fruktat kalfaktorn från den dagen jag föddes ungefär. Låg där på Mora BB, alldeles kladdig och jävlig och tänkte "Låt mig leva ett liv utan kalfaktortjänst!".

Självklart fick jag fira min allra sista högvakt med att vara just kalfaktor. Och hör och häpna: det var nog en av de bästa vakterna jag någonsin gått! Första dygnet var jag så överhypad att jag inte kunde sova, andra dygnet var jag så taggad att jag inte ville sova, och sådär fortsatte det. Det är ju precis som när man var en liten unge och var ute och lekte med sina homeboys. Skulle man hem och äta klockan sex så kunde man ge sig fan på att någon föreslog en helt fantastiskt roligt lek sisådär 17.50. Och så sa man "åh, varför kom vi inte på det här tidigare?". Likadant är det nu. Jag har bakat så mycket saker och haft så trevligt och roligt att jag gärna hade suttit där i resten av mitt liv! Dessutom har jag vuxit som människa och lärt mig hantera smör. Jag bakade kanelbullar, vaniljbullar, choklad- och hasselnötsbullar, mandel- och vit chokladbullar, choklad- och kolakaka, citron- och marängkaka, choklad- och banankaka, chokladbollar, fyra sorters bröd, citron- och kokoskaka, kärleksmums, chocolate chip cookies, kolasnittar, ALLT med smör :') Bredde till och med mackor till befälen med smör. Yääääh! Förut kunde jag knappt hålla i ett smörpaket utan att tycka det var äcklig. Självklart åt jag ingenting av bakverken själv, för det kommer aldrig ske, men jag tycker ändå att utvecklingen går framåt! Nu har förmodligen hela vaktstyrkan gått upp sisådär 100 kilo, men vad gör det?! 

Det här blev ett väldigt långt inlägg om smör, så jag tänker nog sluta nu. Vi hörs hörrni! Ciao!
Kommentera inlägget här: